Krönikor och debattinlägg
Min krönika i Piteå-Tidningen 4 december 2021. (Fast jag tar mig för pannan när jag ser att jag började med att skriva att Ida Karkiainen är digitaliseringsminister. Fel, fel, fel. Hon är civilminister. Ber om ursäkt för att det slank igenom!)
Att underlätta samarbete och samverkan och därmed göra det lite enklare att leverera den välfärd som är grunduppdraget är ett arbete som de föregående civilministrarna påbörjade och som Ida måste fortsätta. Det är hennes uppdrag nu.
Man får tycka vad man vill om lobbyverksamhet. Man får tycka vad man vill om internationella samarbeten. Man får tycka vad man vill om folk som reser till ett annat land för att finnas där det är viktigt att vara.
Men.
Det viktigaste måste vara att få jobbet gjort.
Utan det arbete som länen i norra Sverige gjort i EU:s arktiska politik hade Norrbotniabanan aldrig fått den finansiering från EU som nu gör att bygget börjar. Vi hade aldrig varit där utan det.
Detsamma gäller de extra regionalfondsmedlen till norra Sverige som vi stridit för och som exempelvis byggt ut bredband och skapat medel för samverkan för turismnäringen i hela norra Sverige, Finland och Norge.
Vi har funnits på plats i Bryssel och NSPA (de nordiska glesbefolkade områden) är nu erkända som en uttalad samverkanspart för EU.
Är det någon som tror att det är ett resultat av tur?
Men. Igen.
Det är viktigt att norra Sverige nu lever upp till EU:s förväntningar att vi ska delta aktivt i den nya arktiska policyn – som vi i så hög grad medverkat till – om det ska bli några fler såna satsningar i våra regioner. Vi behöver visa att vi är glada för stödet från EU men också fortsätta vara med i diskussioner om vad EU önskar.
Vi är regioner i världen och mitt i en grön omställning som drivs väldigt mycket av EU och med stöd från EU, inte minst med pengar från den nya fonden: ”Just Transition Fund”. Vår industris klimatomställning hänger ihop med det.
Det är det som EU Arctic Forum handlar om. Vi får en chans att träffa viktiga aktörer öga mot öga. Det första EU Arctic Forum hölls i Umeå, idag är vi i Bryssel, nästa gång kanske i Finland.
Vi måste visa engagemang för att få EU.s engagemang. Och för att få deras hjälp även med våra frågor på nationell nivå, som vi annars ofta saknat. I annat fall kanske vi inte finns med på kartorna nästa gång när andra tar för sig.
Hur kan då Region Norrbotten gå i baklås och hindra sina tjänstepersoner från att komma hit och delta, hålla ihop sekretariat för de fyra nordligaste länet, agera som talare och som ledare av workshops? Allt planerat noggrant. Allt förberett. Och så PANG. ”nej, ni får inte åka”.
Tror någon att vi fick ett ökat anseende nu? Någon? Vi som är här från Norrbottens Kommuner får bära regionens frågor också – som om vår region inte är intresserade av att utveckla – just – regionen?
Norran 7 nov 2021:
Om jag går till affären för att köpa morötter så kommer jag inte hem med tomater och om väghållaren köper plogning av en viss kvalitet så är det bra om man kollar vad man får. https://norran.se/asikter/debatt/artikel/vi-borde-prata-om-annat-an-vard-skola-och-omsorg/l794p9wr
Piteå-Tidningen 22 oktober 2021
Jag ser inte längre partiledardebatter i tv. Jag har till och med svårt för de där lite längre intervjuerna mellan två personer i radio. Jag är spyless på det där kastandet av skit, det regisserade, uppseendeväckande, det som ska skapa rubriker – och därmed lämna spår. Och jag tänker att vi har ett problem. Om inte ens jag, som är genuint intresserad, orkar lyssna, förväntar vi oss då att den som bara är milt intresserad ska välja politik före deckaren på söndag kväll?
Norran 17 september 2021
När kommentarerna i sociala media försökt få det till att jag ensam är ansvarig för hela kommunens verksamhet, och att jag borde skämmas för att jag inte vänt utvecklingen, att inte kommunen börjat växa och att jag inte sett till att företagen flyttat hit. Då hjälper det föga att försöka förklara hur villkoren ser ut, det långsiktiga arbetet för att förändra. Man vill ha snabba besked och snabb leverans och uttrycker sig som man aldrig skulle göra öga mot öga.
Så länge jag var kvar tyckte jag att det var min skyldighet att läsa. Att göra mig själv hård så att skitpratet skulle rinna av mig.
https://norran.se/asikter/debatt/artikel/vissa-dagar-ar-jag-faktiskt-glad-att-jag-slutade/l79n87xr
Norran 30 juli 2021.
I en kommun med 8727 sjöar och 9573 öar är det inte rimligt att tro att byggande kommer att radera ut alla badstränder. Jag vågar lova att vi inte kommer att lägga betong och sätta upp murar överallt. Vi måste kunna prata om hur vi gör det möjligt att bo och bygga samtidigt som vi skyddar bärplockning och badning och rödlistade arter.
https://norran.se/artikel/vi-maste-prata-lite-om-strandskyddet/l6vn7xvj
Piteå-Tidningen 24 juni 2021.
Jag har alltid gillat att bo i Arjeplog. Inte så att jag okritiskt sväljer allt och vägrar se nackdelarna. Men från att tidigare – i ungdomen – nästan ha svalt min dialekt och mina begränsade stadserfarenheter till att stå för att jag verkligen tycker att fördelarna överväger nackdelarna…Det är nästan som med dansbandsmusiken. Jo, jag gillar det där taktfasta, enkla. Andra kanske blir småtokiga av den genren, men jag tycker om det. Och numera står jag för det också, tittar inte ner i bordet när andra tror sig kunna bestämma vilka musikstilar som räknas. Numera tänker jag glatt att vi alla är olika och så skruvar jag upp volymen när jag sitter i bilen. Och sjunger med och blir ännu gladare.
Norran 11 juni 2021: ”Trots att kommunerna har samma uppdrag och lyder under en likformig lag så är skillnaderna stora. Skillnaderna är nästan alltid kopplade till befolkningsunderlaget. Vi kan tvista om huruvida det borde få finnas hur små kommuner som helst. Men vi kan konstatera att trots flera utredningar så kommer vi knappast längre när det gäller att slå ihop kommuner för att öka befolkningsunderlaget. En av orsakerna är att tätheten i de flesta fall inte skulle öka. Med all min erfarenhet av att styra en glest befolkad kommun med litet befolkningsunderlag så kan jag inte säga att intresset från varken statsmakterna eller från marknaden är stort.
Att föra in konkurrens kan fungera om befolkningen är av en viss storlek. Men sällan här, i Arjeplog. Ett apotek räcker. En hälsocentral. En bilprovning – om vi nu hade någon. Men intresset för att prata om de här sakerna är besvärande lågt. Och har så varit under lång tid. Ta högre utbildning till exempel. 87 procent av Sveriges kommuner har en befolkning med lägre utbildningsnivå än genomsnittet.Var och en får välja om hen vill utbilda sig eller inte. Men fakta säger att där det finns utbildning är folkhälsan bättre och tillväxten högre. Då duger det inte att det bara är i 13 procent av kommunerna som vi lyckas.
Eller diskussionen om huruvida posten klarar sitt uppdrag – att dela ut post. Som bemöts med att det inte vore klokt om posten hade monopol på att leverera paket. Jag tänker att det vore bra om någon levererar paket alla dagar. Så ser det inte ut i dag. Monopol eller inte. Eller nästa diskussion om kommuner som miljömärks med utgångspunkt i om de använder elbilar. Utan att ta hänsyn till om det går att ladda elbilar i alla kommuner. För det gör det inte i dag. Inte ens i de kommuner där mest vattenkraft produceras.
Så när ska vi ha en riktig diskussion om helheten?
Kommunerna äger inte alla frågor. Regionerna gör det inte heller. Marknaden tar inget helhetsansvar på sina axlar. Men någon både se att det är en skillnad i dag och dra slutsatser. Jag är nämligen säker på att så länge vi håller på så här, och gör livet svårare för en del av befolkningen, så länge kommer det att finnas plats för högröstade typer med grumliga agendor som levererar enkla lösningar på komplicerade problem.
Och det vi vet om sådana utsagor är de aldrig leder rätt.
https://norran.se/asikter/debatt/artikel/sa-nar-ska-vi-ha-en-riktig-diskussion-om-helheten/r4yyzp9r
Piteå-Tidningen 10 juni 2021: ”Sååå många fördomar och förutfattade meningar och rejäla faktamissar som man kan mötas av. Som när jag var liten och folk söderifrån faktiskt inte visste om det fanns vägar här, eller om vi alla bodde i kåtor. Uppfattningen att vi som bor här är lite bakom för annars skulle vi ju tagit oss härifrån. Men också oförståelse för svårigheterna som ligger bakom ett kommunalt uppdrag i en kommun som är stor som halva Belgien men där det bor folk i samma numerär som lätt ryms i Globen, på ena gavelläktaren.”
Dagens Samhälle 25 maj 2021:
Att det blir lite så och så med samhällsservicen får man väl räkna med om man bor i glesbygd – eller? Britta Flinkfeldt (S) skriver om olika levnadsvillkor.
Nu finns ett finfint förslag om att ta bort en månads fågeljakt på våren. Nämligen har dalriporna, som man jagar på hösten, blivit färre. Så då minskar vi jakttiden på fjällripan, som man jagar på våren. Det gör ju ingenting för det påverkar nämligen bara folk som bor i glesbefolkade områden och har flyttat dit för att det var det livet de ville leva. Men de är inte så många.
Och äganderätten till skog. Som ägts av privatpersoner i generationer. Den rätten tar vi bort. Det är i inlandet som skogen oftare innehåller skyddsvärden – jo, för på andra ställen har man ju huggit ned den skogen redan så nu finns det bara den här skogen att skydda – så då byter vi den mot skog nån annanstans. Där ägarna inte råkar bo. För det är ju inte så många ägare som det är frågan om. Och de bor ju där det är lite glest.
Bredband borde ju alla ha rätt till. Vi lägger ut den frågan till marknaden och sockrar den med lite bidrag! De företagen kommer ju inte att räkna ut att många, steniga mil av fibergrävning kostar mycket pengar att fixa, eller hur? Så varför skulle de vägra bygga både fiber och trådlöst mobilt bredband? Jaha! För att de som bor där borta är så få på så många kilometrar att det blir ju helt olönsamt. Men det gör ju inte så mycket. De är ju så få. De får väl skylla sig själva att de bor så glest.
Post? Nja, visserligen rodde vi ut post en gång i tiden. Punktligt. Men nu, när det finns vägar så blev ju de så fasligt långa så vi sätter en gräns. Det måste bo ett visst antal personer per kilometer väg – annars får de ingen post. Och blir det kallt så får de ingen post heller – vi kan ju inte köra med bil när det är kallt heller! Och de är ju inte så många de som bor där, så det gör väl ingenting. Glest bor de också.
Vill de ha pass och bilprovning också de där glesbygdsborna? Njamensi. Nån måtta får det vara! Snart kommer de att kräva arbetsförmedling och försäkringskassa och skattekontor också. Och det går ju inte. De får helt enkelt själva ta sig dit där den servicen finns. Jaså måste de ta ledigt från jobbet? Tur att de inte är så många.
Men att ta hand om gamla tant Alice, det borde de klara. Hemtjänst i glesbygd är ju en kommunal uppgift så då spelar det ju inte så stor roll om det är kallt eller långt att åka. Synd att de är så få – hade de varit fler och inte bott så glest så hade ju problemet varit enkelt att lösa. Och räddningstjänsten kommer naturligtvis när nån ringer, den är ju kommunal så det får de ordna.
Men se bygga sina hus nära vattnet, där går ändå gränsen! Människor måste ju kunna ta sig ned till stranden när de ska gå ut med sina hundar, har man ändå hört på maken?! Jaha, har de fler sjöar än både folk och hundar? Ja, ja. Men principer är principer. Och det blir ju så när de inte är så många. Och bor så glest. Vad ska vi göra åt det har de tänkt? De borde ägna sig åt att jobba med attraktiviteten i stället!
https://www.dagenssamhalle.se/opinion/debatt/de-ar-ju-inte-sa-manga-och-de-bor-sa-glest/