Sitter på s-kongress och vi ska ta beslut om hur vi vill att det moderna arbetslivet ska se ut. Ordet ”feminist” tycks en del tolka som något nedsättande. I min bok handlar det om att samma möjligheter ska gälla alla, oavsett vad man fötts till för kön. Inte svårare än så. Och nyss berättade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson att skillnaden i lön mellan kvinna och man under ett arbetsliv är 3,6 miljoner. 3,6 miljoner!!! Det blir liksom inte samma möjligheter då.
Varje familj får bestämma vem som ska vara ledig för att vara hemma med barnen. Det är fritt. Men när ni vill ha ersättning ur våra gemensamma medel, det som jag ska vara med och betala för, då vill jag nog faktiskt att vi ska använda även den pusselbiten för att styra i en riktning. Så att det blir rätt bild till slut.
Jag har funderat mycket på de här frågorna. Jag reflekterar över mitt eget liv. Vad har jag tänkt och planerat själv och vad har jag gjort utan att tänka, följt strömmen, inte ifrågasatt?
Det var jag som var hemma mest med våra barn. Det blev så. Vi diskuterade inte den frågan så mycket. Mönstret fanns där. Jo, maken tog nog ut sina 10 dagar i början. Och jo, maken har tagit ut en del föräldradagar. Men jag var hemma mest. Trots att jag egentligen mådde bäst när fjärde barnet föddes och jag gick till jobbet varje dag. Lämnade nr 3 på förskolan och tog med nr 4 till jobbet där hon sov medans jag jobbade ett par timmar. Jag är en sån.
Jag vill inte att det ska vara så att vi kvinnor har 3,6 miljoner mindre i livsinkomst. De mönster som vi skapar måste vi ifrågasätta och försöka förändra. Och vi kan inte sätta det ansvaret på enskilda personer enbart. Vi måste använda våra gemensamma medel som styrmedel också.
Ebba Busch Thor, KD, slår på stora trumman om ”familjernas frihet”. Att vi inte ska göra politik av familjernas egna beslut. Men kom igen nu! Om inte politiken sakta men säkert jobbat på så hade ju en sån som jag inte ens haft rösträtt.
När politiken tillslut bestämmer sig för att gå i en riktning så gör det skillnad. Det är oftast inga hastiga beslut utan framtänkt över tid. När vi nu bestämmer att vi vill ha en föräldraförsäkring som är vars och ens i ett förhållande så kommer mönstren långsamt att förändras. Till det bättre. För oss kvinnor. Det blir ETT av våra verktyg. Vi behöver fler och det kommer att ta tid. Men jag vill också – precis som Ylva – att saker och ting ska förändras medan jag lever.