Kategorier
Blogginlägg

Om att försöka nå fram mitt i ett upprop

Av Britta

Fd. kommunalråd i Arjeplogs Kommun. Modererar samtal, räknar och utreder, leder processer, spanar på samtiden, skriver krönikor och tar styrelseuppdrag.

Andra dagen med kongressombuden inför (S) partikongress senare i vår. Ska snart åka hemåt och förbereda morgondagens kommunfullmäktigemöte. Jag tror och inser att frågorna på allmänhetens frågestund kommer att handla om vad och hur vi ska göra med äldreomsorgen. Tänker att det är svårt att nå fram med ett budskap.

Vi håller på att starta upp ett arbete som ska resultera i en äldreomsorg som är bra, rationell, kostnadseffektiv men som framförallt ska vara den omsorg som den äldre tycker om och behöver. Det ska vara klart 2017 eller kanske till och med 2018. Vi ska ha arbetsgrupper och referensgrupper för att människor som har kloka åsikter eller känner sig oroliga både ska få säga sitt och lyssna.

Oron just nu verkar vara att vi inte alls ska lyssna. Att vi redan har bestämt oss. Och att vi köpt ett hus av landstinget.

Om nånting ska vara färdigt 2017-2018, varför skulle vi då redan nu ha fattat alla beslut? Det vi har sagt är att vi inte kan börja med att peka ut ett hus och sen fundera på vilken verksamhet vi kan trycka in i huset. 

Man måste börja från andra hållet – ungefär som när man väljer bil. ”Vad vill jag ha? 4-hjulsdrift, diesel, automatlåda…ok, vilka modeller har då det?”

Så när radion frågar om vi kan garantera att äldreomsorgen ska förläggas till Vauka så kommer vi att fortsätta skaka på huvudet. Inte för att Vaukagården står på en dålig plats utan för att vi inte hunnit till lokalfrågan i utredandet än.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *