Kategorier
Blogginlägg

Om att bli galen på dumheter om glesbygden.

Av Britta

Fd. kommunalråd i Arjeplogs Kommun. Modererar samtal, räknar och utreder, leder processer, spanar på samtiden, skriver krönikor och tar styrelseuppdrag.

Började morgonen med att skriva ett fejsbook-inlägg om vad dagens huvuddrag är. Ångrade mig samtidigt som jag klev in genom dörrarna på Tingsbacka. Om min egen definition av de sociala media som jag använder är att jag är någorlunda privat på fejjan och politisk i min blogg kanske jag ska vara tydligare med mina egna gränser?

Bestämmer mig till slut för att skita i det och göra som jag själv tyckte i morse. Och kanske utveckla mina tankar här.

Stiftelsen Arjeplogshus har gjort ett omfattande saneringsarbete de senaste åren. Vi har haft det lite ”okontinuerligt” på personalssidan vilket har bromsat arbetet, men efter dagens styrelsemöte konstaterar vi att om inte alla prognoser slår alldeles fel så går det ihop. Och med tanke på att vi behöver lägga ut mindre pengar i ränta på våra lån pga de låga räntenivåerna kan det till och med bli pengar över nästa år – som vi då kan använda till att öka underhållet. För där finns det ett skriande behov.

Kultur är viktigt. Ser att en del rynkar på näsan åt att t ex landstinget håller på med kultur. Men varför? Om inte regionen tar på sig ett uppdrag så faller det ju tillbaka på kommunerna. Den förhållandevis pyttelilla skatt som landstinget tar in till kultur i länet skulle då istället tas ut av kommunerna. Tror nån att vi då skulle få mer för pengarna? Eller vill människor verkligen att vi ska sluta fylla utrymmet mellan husen (med mer än snö och mygg som nån uttryckte det)? Jag vill att mina barn ska kunna ha mer i sina liv än läxor och innebandy. Jag vill att de ska utvecklas som människor. Ibland tvingas vända och vrida på sig själv för att förstå omvärlden och andra människor. Ibland kunna sjunga och spela riktigt vackert själva. Eller fult. Det får de bestämma själva. Men att tro att vi inte behöver kultur, eller att kultur hela tiden skapar sig själv – utan pengar – är naivt. Det står jag för!

Och sen blir jag GALEN av det här att lantisar är dummare än storstadsbor. Jag gillar inte ens när man försöker bevisa det med statistik eller förlöjliga frågan med humor. Jag är spyless på saker som upprepas så länge att de tillslut framstår som sanningar. Och som vi som bor här får lägga massvis med energi på att försöka förklara. Nej, våra mygg är inte stora som småfåglar. Ja, vi kan vara ute på sommaren. Ja, jag var brun som en pepparkaka i somras efter att ha tillbringat en tid på vår brygga i Arjeplog. Nej, jag är inte särskilt korkad. Nej, jag kommer inte från en del av landet som inte bidrar positivt till Sveriges BNP – TVÄRTOM. Bara vattnet i Skellefteälven är värt en 3-4 miljarder. Per år. Oräknat energiskatter och moms. Som också går in i statskassan.

Punkt och puh.

Och ja, nu behöver jag äta och sluta vara så ilsken.

Ett svar på ”Om att bli galen på dumheter om glesbygden.”

Nej, ”lantisar” är inte dummare än storstadsbor, men vill vi ha bort den stämpeln måste vi nog tänka oss för. Det kan omöjligt vara så att det enda av intresse som avhandlades inom politiken var frågan om kommunanställda ska få bada gratis eller inte. Och övrig nyhetsrapportering – ja, ovanligt stora älgkronor och lotterivinster är ju intressant, men bättrar knappast på bilden av glesbygdsbons intellektuella kapacitet.

Eller resorna till och från Arjeplog, där du först är osäker på om Länstrafiken brytt sig om att boka flygbuss, sedan är osäker på att busschauffören ska hitta och sedan ska vara orolig för att flygledaren försovit sig, att toaletten ska gå i baklås, att ditt bagage ska lastas av i Lycksele, att planet får tekniskt fel och det inte råkar finnas en flygmekaniker bland passagerarna eller att planet tankas för tungt och måste stå en timme och tomköra för att bränna överskottsbränslet. (Jodå, allt detta har hänt och händer. Inget av det behöver tas med i riskkalkylen för en resa med SAS från Arlanda, men för en resande från Norrlands inland är det den krassa verkligheten och för den som reser mycket blir det tröttande.)

Eller varför inte ta den verkliga knäckfrågan och det enda som satt Arjeplog på rikskartan över politiska överväganden, med fokus och syfte att få pengar och verksamhet att gå ihop i en liten inlandskommun med vikande befolkningsunderlag: Ska folkvalda få snusa och i så fall när?
(Har någon dött av snus? Jag vet inte, men Centerpartiet i Arjeplog var i alla fall nära att göra det.)

Eller synen på extern kompetens? Hur många kommunala chefer har importerats, odugligförklarats och sedan ersatts av lokala förmågor de senaste åren? Hur kommer det sig att du måste vara född och uppvuxen i kommunen för att stå ut i ledande befattning?

Så – poäng! (Äntligen!) Vi ”lantisar” har ett större ansvar som ambassadörer för vår landsända än vi tror. Einstein (som ju inte var direkt korkad) sa att Gud finns i detaljerna och det finns en poäng i det. Var och en av oss (journalister, näringsidkare, husuthyrare, byråkrater, lärare, politiker osv) måste bära ambassadörsrollen och vara uppmärksamma på att det enklaste sättet att inte betraktas som en lantis är att inte bete sig som en. Och för att synliggöra avarterna måste man våga lita på att det finns kompetens även på annat håll än i ens absoluta närhet.

/Anders R

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *