Jo. Strukturfascist. Jag tillhör den sortens människor som behöver ha lite ordning och reda i tänket. Sortera in information på rätt plats. Se helheter. Och sen bestämma väg.
Och de mönster jag ser nu skrämmer mig. En till politiker i raden som pratar om vad som är skrämmande är förstås ingen hyllvältare. Men allvarligt, jag tror inte att jag är den enda som drar paralleller medan vad som händer nu och det som en gång hände och gick så fel. En vän sa ”det där behöver vi inte pröva igen, vi har ju redan facit”.
En stor flyktingvåg. Anläggningar som brinner. En mobb som sprider bruna eller brunaktiga åsikter.
Och så FOLK SOM HÅLLER MED. Det är nog det som upprör mig mest. Fast det kanske inte är där jag ska lägga min kraft. Jag kommer aldrig att få en av dem att lyssna. De kommer alltid att böja och vinkla och vända på det jag säger.
Det finns en stor grupp människor som bemödar sig om att det som sägs ska vara balanserat. Genomfunderat. Som ser behov av ett blandat samhälle – där alla tänker lika blir inte mycket tänkt och där alla ÄR lika blir det inte mycket utveckling.
Och så finns det den här gruppen människor som tycks skrika rätt ut. Kopierar inlägg utan att fundera på vad den som spred dem först har för agenda. Som låter göra sig till megafon. Utan att tänka efter.
Men hur är det med alla människor i mitten av normalfördelningskurvan? De 80% som enligt teorin varken är starkt för eller starkt mot. Är det inte dags att alla människor höjer rösten? Och visar de riktiga fascisterna att det inte är OK. Längre.