Funderar mycket på det här med hur vi har det i riksdagen. Och i sociala och andra media. Tänker att vi som är politiker lär oss vårt yrke allteftersom. Hur det går till i den demokratiska processen. Ärendegången, som kan driva vilken entreprenör som helst till vansinne för att det går för långsamt. Men som är till för att medborgarna ska kunna ha inflytande. veta vem som fattat vilket beslut. Kunna överklaga. Protestera.
Vi lär oss knyta allianser för att få igenom det som vi tycker är nödvändigt. Vi lär oss hur man gör när man påverkar de som finns i nästa lager. Vi kan plocka ut de tre viktigaste styckena i ett tjockt dokument. Finns på plats vid rätt tillfälle.
”Politikerna måste ut i verkligheten”. Säger en del. ”Politik är ett yrke att lära sig”. Säger jag. Om du verkligen vill få till en förändring, eller vill att frågorna ska förvaltas bra, vill du då lägga det i händerna på någon som är skicklig på sin sak, eller någon som bara lever om i media?
Och verkligheten? Vi har väl makar och familjer och mammor och pappor och barn vi också. En del av oss, som jag själv, har varit företagare i många år. Andra är undersköterskor och vet vad det innebär att ständigt jobba natt. Någon har varit gruvarbetare. Någon fastighetschef. Vi har pratat om samhället hemma vid köksborden och en del av oss går sen den vägen. Tar det här jobbet.
Men så finns det de som vill få det att låta som att man går på tvärsen. Man har som strategi att säga att man minsann spelar ett annat spel. Och människor går på det. ”Tänk va bra att det äntligen kommer några som säger sanningen”. Man förlåter dem de övertramp de gör ”för de rör ju om i grytan och det behövs minsann”.
Media vet kanske inte hur de ska göra? Man har gått i skola och lärt sig samhällssystemet för att kunna granska det. Och när någon spelar efter andra regler, och ibland är både otrevliga och hotfulla så uteblir måhända granskningen. Hemska tanke!
Nu har vi Sverigedemokraternas budgetförslag. Halleluja. 90 miljarder sägs att de vill ta bort från välfärden. Oklart hur det ska finansieras.
Fundera på det. Fundera på om det är värt det. Fundera på om det bästa för det här landet är att ”nån rör om i grytan”, även om det säkert – för den oinvigde och kanske någon annan – kan kännas som en välgärning.
Och tänk på att politiken är mer än de debatter som tv gillar. De där man får utrymme för korta meningar och måste ha hittat ett budskap som trycks i morgondagens tidningar.