Att få leva med passion. I Sverige.

En tung runda efter vägarna. Jag överskattade min förmåga på gymmet i fredags. Tog i lite för mycket. La lite för mycket vikter på stängerna. Är inte lika vältränad som efter sommaren.

(Men kämpar och har lovat mig själv och han som ska få min njure att jag ska vara i toppform inför bägge de operationer som jag förhoppningsvis nu har framför mig. I mitten på januari ryker knölen i lungan (den som läkarna kallar ”tumör”, vilket jag tycker låter pessimistiskt och defensivt) och så snart jag kan och får flyga igen hoppas jag att vi åker till Göteborg och genomför transplantationen. På fredag ska jag göra den sista undersökningen, bestämma vilken njure som är den bästa.)

Springer på mina tunga ben och lyssnar på ”Eye of the Tiger”.”Don´t change your passion for glory”. Att ha hittat tillbaka till passionen igen! För min familj och mina vänner. För jobbet. Lämna mer tid för det som ger energi och därför orka med det som slukar energin också. Göra det jag kan, göra mitt bästa och inte vara missnöjd för det jag inte räcker till. Stå stadigt. Vara den jag är och vara nöjd med det. Lyssna mer på människor som vill mig väl än de som alltid kommer att vara missnöjda. (Halleluja!)

Och sen läser jag en artikel i DN om Sverigedemokraternas kärna. ”Det primära målet med Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet” – står det i deras invandringspolitiska program. Mitt i ansiktet på mig som vill vara som jag är och som jag kan. För det är ju jätteenkelt för mig som tillhör normen. Ljust skinn. Uppvuxen i trygga förhållanden. En kvinna som är gift med en man. Fyrabarnsmamma. Farmor. En hel hoper andra ungar, kusiner, mostrar och morbröder som byter barn och kaffe med varann.

Men jag vill ju att det ska vara lika självklart för alla. Oavsett vem man väljer att dela säng och tvättmaskin med. Oavsett om ens föräldrar trodde på Gud eller Allah eller något annat. Oavsett var i världen vi bor eller kan bo. Och nej, det är inte svårare än så. ”en gemensam nationell identitet” betyder att massor av människor inte passar in. Och vem ska bestämma hur ”identiteten” ser ut? Skulle alla mina barn att passa in? Skulle mina vänners barn – de vännerna som är renskötare – passa in? Jag kan räkna upp massor av exempel som blir knepiga.

Det var inte de galna ledarnas fel att det gick åt helvete förra gången, om du frågar mig. En stor skuld faller på alla de som blint gick med på detta elände, vi och dom-resonemangen, utan att bry sig om att tänka själva.

Och jag begriper att de som gillar SD inte läser min blogg. Men om nån av ni andra, som gör det, också vänder er om i konsumkön när nån säger nåt konstigt, och bara frågar ”hur menar du nu?” eller helt enkelt säger ”men vad är det där för dumheter”, så kan vi få även en del av de som inte har tänkt färdigt att kanske göra det.

Eller hoppas jag för mycket?