Kategorier
Blogginlägg

Om att själv gnälla lite. Nån gång.

Av Britta

Fd. kommunalråd i Arjeplogs Kommun. Modererar samtal, räknar och utreder, leder processer, spanar på samtiden, skriver krönikor och tar styrelseuppdrag.

Sociala media…jag går ofta igenom vad Facebooks hjältar har sagt under dagen innan jag stänger ögonen. Ler lite, ser alla fina människor som är mina vänner och som delar en liten bit av livet och kämpar vidare. 

Och så är det alla de som tycks leva på att få vara kritiska och otrevliga.

Igår var det poliser som med skrattet i ögonvrån hade tagit på sig rosa balettkjolar. Men tvingats skriva att de var lediga och hade betalat för tyllet själva. För att redan på förhand stoppa de värsta kommentarerna.

En annan gång är det en politiker som bor både hemma hos sin familj och där hen jobbar. Och som borde veta hut för det.

En tredje gång nåt annat. Som det rasas över. Inte granskas – vilket är helt ok, men rasas. I sin värsta form.

Och jag får sån lust. Ibland. Att vända på orden. Byta ut ”poliser” eller ”politiker” mot valfri yrkesgrupp. Bara för att få människor att fundera. Kanske haja till. Tänka ett varv extra på sin egen roll i samhällsklimatet.

Som den gången då företrädare för en fackförening sa till mig ”bara så du vet så litar vi inte på er politiker”. Och jag tänkte: herregud, vilket liv om jag skulle ha sagt samma sak ”vi litar inte på er i facket”…

Eller till företagaren: ”det vet man ju hur företagare är…de bara skor sig på andras bekostnad!”. För det är ju det jag läser i sociala media att jag gör i mitt nuvarande yrke.

Igår träffade jag företrädare för Sveriges regioner. Vi gick igenom det som vi ska prata om på regeringskansliet idag. Och jag tänkte: ”fasiken att jag fortfarande har så mycket att lära mig efter sju år i det här yrket. Helsike vad de kan! Och med vilket tålamod de tar en fråga i taget med målet om hur vi måste få göra för att det ska bli så bra som möjligt. Att människor ska få lov att arbeta. Att flyktingars kompetens ska få komma till nytta. Att bostäder och arbetsplatser ska finnas på samma ställe. Att utbildning ska vara tillgängligt.” Och så vidare.

Och sen gick jag hem till hotellet och läste sociala media. Och släckte och tänkte ”nåja, det är ändå en ny dag imorgon och det är ett spännande och krävande och fantastiskt roligt jobb jag har och imorgon tar vi nya tag”.

Och det är väl tur det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *