Min tid är knapp. Ibland alltför knapp. Jag tycker om att koncentrera mig på det väsentliga och skippa rundpratet. Och jag vet att jag ibland går till överdrift, att jag borde prata mer ”fikabordsprat”, se mindre arg ut (jag påstås se arg ut när folk möter mig och jag går omkring och tänker) och i de stunderna inbjuda mer till samtal. Jag jobbar på det.
Men om vi då koncentrerar oss på det som vi kan påverka. Struntar – för dagen – i det som på kort sikt inte går att förändra (och beväpnar oss med insikt så vi kan se skillnaden). Och så för vi resonemangen utifrån det. Vad händer då i flyktingfrågan?
För en av de där sakerna som vi pratar alldeles för mycket om är ju att det ”är väl ändå bara att stänga gränserna”.
Letade lite. Hos andra som skrivit eller sagt. Och hittade ”Dagens Arena” som intervjuat Viktor Banke, jurist.
Så läs och begrunda. (Och ja, jag har klippt och klistrat. Vill du se originalet så kan du säkert googla själv.):
”Men själva premissen för resonemanget, en 90-procentig minskning av invandringen, är omöjlig, menar juristen Viktor Banke, biträdande jurist på Nichols & Co. Advokatbyrå.
För att få ner antalet flyktingar som kommer till Sverige till SD:s önskade nivåer krävs att vi stänger gränserna.
– Då måste vi ge upp skyldigheterna mot EU och gå emot internationell rätt, FN:s flyktingkommission och artikel 14 i de mänskliga rättigheterna. Det går absolut att isolera sig som land men då bör man vara tydlig mot sina väljare vad det kan få för konsekvenser, säger Viktor Banke.
Det kan bland annat påverka ett framtida Nato-samarbete och skulle definitivt utesluta Sverige från både EU- och FN-gemenskapen.
– Det är svårt att driva en internationell politik som gör att man får rättigheter av andra länder men inte solidariskt erbjuder skyldigheter, säger Viktor Banke.”
Kan vi nu koncentrera oss på vad vi behöver göra för att göra bättre. Inte på det som vi just nu inte kan påverka särskilt framgångsrikt?