Kategorier
Blogginlägg

Vad är demokrati?

Återigen ett sånt där blogginlägg som jag bergis får ångra. Som kan dra iväg hur långt av banan som helst. För snacka om att folk har åsikter i ämnet!

Jag är ju den sorten som ser, funderar, och upprörs över när okunskap lägger grunden för åsikter. Hör mig rätt: alla har ju rätt till en åsikt, men när den framförs på ett självklart sätt, baserat på faktafel – eller att man bara väljer att TYCKA SÅ, oavsett om man håller sig till fakta – så blir det svårt. Ungefär som att ha en åsikt om nyanser av färger med en som är färgblind – vi utgår inte från samma fakta…

Demokrati betyder inte att alla människor är med och bestämmer om varje beslut.

Olika länder har olika system för hur demokrati utövas. Förvisso. Och en del länder har inte demokrati. 

Företag är inte demokratiska – de anställda kan inte rösta om företagsledningens beslut på fikarasten och säga att ”nej, det där gillar vi inte så vi vägrar att utföra arbetsuppgiften”. Det finns lagar och avtal och de ska man följa, man ska förhandla och man ska följa arbetsmiljölagarna. Men om jag är VD i ett företag och vi får en ny kund som vill köpa en ny tjänst så är det inget vi röstar om på arbetsplatsen. Så är grundregeln. Att en VD sen ofta väljer att vara lyhörd är en helt annan sak. Ett val.

Klassrummet styrs inte med demokrati. En skolklass kan inte säga till matteläraren att ”nu har vi röstat och vi har bestämt att vi inte vill lära oss algebra och vi är fler än du så vi bestämmer”.

När medborgarna väl (i fria och allmänna val) har valt sina fullmäktigeledamöter – att bestämma över skatter och att anställa folk att leverera ”så mycket som möjligt” – så är det de som bestämmer hur de kommunala frågorna ska skötas.

Folket kan begära folkomröstningar men man kan inte bestämma att kommunen ska följa dem. Kommunen ska följa lagar och avtal. Kommunen kan inte bryta mot gällande lagar därför att man har lust. Och den enskilda medborgaren kan ha åsikter om både ditt och datt, men de kanaliseras genom partierna. Och att det funkar så innebär inte att landet och kommunen inte styrs demokratiskt. Ibland är det oerhört byråkratiskt och långsamt. Men det finns en finess med det också. Som kallas inflytande. Man hinner säga vad man tycker. 

Det finns de som anser att kommunen borde styras som ett företag – men tror ni inflytandet från folket blir större eller mindre då? För vi lyssnar. Vi diskuterar. Vi letar fakta. Och sen fattar vi beslut. Ofta med mer fakta och med större bild än den enskilde. Och då blir den enskilde – som är emot -ofta sur. För den fick inte som den ville. Och så säger man ”här är det då ingen demokrati”.

Och ibland så tröttnar jag på den diskussionen.

Demokrati betyder att vi har rätt att välja dem som ska representera oss. Och demokrati betyder att om vi har valt fel så får vi byta ut dem. Nästa gång som vi får chansen. En del politiker är rädda om sin plats och blir som vindflöjlar, håller med allt och alla för att bli omvalda. En del gör inte så. Du får själv bestämma vilken sort du gillar. Men du får inte vara med och bestämma om allt.

Kan vi åtminstone ha den utgångspunkten i våra samtal?

Kategorier
Blogginlägg

Om 4 män i en hytt

Min dotter är 14 år. Hon ska – precis som sina äldre bröder – ha rätt att själv bestämma om hon vill ha sex med någon. Dricker hon sig redlös (mamman tar sig för pannan), och är rädd, ska ingen komma och säga ”jamen, hon gick ju inte därifrån så då var det ok att fyra unga män, en efter en, hade sex med henne”.

Aldrig. Nånsin.

I mitt jobb inom kommunpolitiken är jag styrd av lagar och regler. Ibland tar jag mig för pannan även där. Men svaret på min irritation är alltid – om lagen är dåligt skriven så är det den som måste ändras!

Jag känner många riksdagsledamöter. I många olika partier. Varsågod! Nu är det upp till er! Se till att den lagändring som måste till kommer! Det måste finnas ett samtycke i lagtexten. Om du inte uttryckligen har samtyckt, och du ska vara i stånd att göra det, så får ingen ha sex med dig. 

Punkt.

Kategorier
Blogginlägg

Kostar ditt barn pengar?

Jo, jag vet. En irriterande, kanske till och med provocerande, fråga. Kostar barnen som är födda i Sverige pengar? Med ryggmärgen vill man ju säga nej. Mina barn är inte en kostnad. Mina barn är Sveriges framtid.

Men nog kan vi väl hålla två tankar i huvudet samtidigt?

Jo, dina och mina barn kostar och har kostat pengar. De börjar kosta redan i magen. MVC och sen BVC och föräldrautbildning och sen förskola…

(STOPP! Förskolan är ju inte gratis – Jag betalar ju för den! Eller? Nja…det som du betalar för förskolan täcker inte på långa vägar vad kommunen lägger ut i form av lokaler, uppvärmning, mat, personal osv för att förskolan ska funka. Inte på långa vägar. Även om jag vet att människor faktiskt tror det.)

…skola, gymnasium, kommunala sommarjobb…

(men STOPP igen! Mitt barn utför ett arbete – det kan väl inte kosta pengar? Jo. Vi avsätter en summa pengar till löner för feriearbeten varje år. Ungdomarna gör skillnad, och verksamheterna blir alla gånger bättre med dem än utan – men avsatte vi inte pengarna skulle inte jobben skapas.)

…universitetsutbildning, tandvård, sjukvård osv osv.

Tänk dig en kurva som förflyttar sig från minus till plus. Där börjar vi. På minus. Vid noll års ålder. Och nånstans vid 25-26-27-års-ålder börjar våra ungdomar ge tillbaka (och kurvan förflyttar sig över på plussidan) – men faktiskt inte förrän då. Sen ger de. Och ger. Precis som vi andra vuxna som betalar allehanda sorters skatt (kommunalskatt, landstingsskatt, statlig inkomstskatt, moms, bensinskatt, alkoholskatt osv). Och nånstans i pensionsåldern (jag kommer inte ihåg på rak arm exakt vid vilken ålder) så går vi ner på minus igen. Tidiga pensionsåren – inte så dyrt, inte så många vård- eller omsorgskrävande krämpor, sena pensionsåren – mycket pengar.

Så: ja – ditt barn kostar pengar. Och det är precis som det ska vara! Det är inte nåt fult. I Sverige har vi valt att ha det så. Att vi med hjälp av skattepengar jämnar ut förutsättningarna. Mellan partierna har vi olika åsikter om var gränserna ska gå. Jag gillar den offentliga (ofantliga 😄?) sektorn. Och värnar den. Andra gör inte det. Och det är helt ok. Att vi tycker olika. Särskilt om vi gör det utifrån samma bakgrundsfakta. Och inte en massa tro och köksbordsvetande.

Tänkte bara att ni ville veta.

(Och i det sammanhanget KAN man naturligtvis stoppa in resonemanget om vad en flykting som kommer till landet i halvvuxen eller vuxen ålder egentligen kostar. Egentligen…)