Anne Ramberg är generalsekreterare i Svenska Advokatsamfundet. Hon har synts i media de senaste dagarna då hon förklarat hur vi skulle bryta mot internationell lagstiftning om vi helt plötsligt stängde gränserna mot asylsökande. Så här avslutar hon:
”Det är i tider av oro som lagstiftningen har sin största betydelse. Det är då de mänskliga rättigheterna löper störst risk att åsidosättas. Den demokratiska rättsstatens centrala uppgift är att skydda mänskliga rättigheter som dessa kommer till uttryck i lagar och konventioner. Sverige bör i det sammanhanget föregå med gott exempel och inte riskera att bli fällt i EU- domstolen eller Europadomstolen för mänskliga rättigheter.”
Nedanstående sifferexercis har jag blivit varnad för att skriva. Helt enkelt för det är så lätt att resonemanget blir att bolla med siffror och inte att prata om skyddsbehov. Att människor inte klarar av att se helheter utan fastnar i huruvida en enskild siffra kan vara korrekt eller inte. Och ja, jag har bara gjort en snabbsökning, det är säkert saker (siffror) jag missat. Men i värsta fall, om resonemangen drar iväg och blir alldeles omöjliga, får jag väl radera:
Svenska statsbudgeten består av 862,4 miljarder. Räknar jag rätt i hastigheten så är kommunalskatten, samlat i Sverige, ca 400 miljarder. Skatteintäkterna i landet är alltså 1.200 miljarder. Drygt.
Migrationskostnaderna står i statsbudgeten för 12,6 miljarder. Men sägs bli högre. Kanske 20 miljarder. Sverige håller inte på att gå i konkurs. Inte. Och de gamla blir inte utan sylt pga migrationen.
Det olönsammaste vi har är förmodligen de barn som är födda här, det tar oändligt med tid och pengar innan de börjar ”ge tillbaka”. Rent ekonomiskt alltså. Rent ekonomiskt….Och rent ekonomiskt är invandring en vinstaffär. En investering som återbetalar sig på några års sikt.
Vi behöver invandring i landet. Av flera olika skäl. Tillväxtskälet är ett.
Och jag är så less på att man försöker göra det här till en fråga om pengar. Kan vi inte sluta med det nu?