Jag läser om NMR och demonstrationerna i Göteborg idag. Jag läser om hakkors-flaggor på partimöten i ett riksdagsparti. Och jag läser kommentarer från människor som klyver hår och diskuterar detaljfel i föregående inlägg. Och kommentarer som säger ”inte alla minsann”.
Och jag tänker att vi kan naturligtvis hålla på så. Diskutera detaljer. Klyva hår. Skylla på någon annan. Straffa de andra partierna för att JAG inte får som jag VILL. Döma och fördöma. Peka på oss själva och tala om hur förträfflig min egen ras är. Ge blanka 17 i den som inte fick en ärlig chans hemifrån. ”Inte mitt bekymmer! Jag har minsann alltid fått klara mig själv…”
Allvarligt?
Eller så kan vi fråga oss vad det är för ett land vi vill ha? Det som skiljer människor från djur är bl a vår förmåga att ta hand om den svagaste. Låta den som vuxit upp under knepiga förhållanden få en chans till. Hjälpa den som inte klarade skolan så bra. Ge den som flytt från krig nya möjligheter.
Det kommer alltid att finnas saker att klaga på i den politik som de etablerade partierna för. Det är nämligen inte ett 3-årings-pussel som man lägger. Med 10 bitar. Ibland får man välja det mindre dåliga. Och om detta skulle vi behöva prata mycket mer.
Demokrati är nämligen inte samma sak som att du ska få som du vill. Så sluta lipa. Väx upp. Svälj förtreten. Och så tar vi nya tag. Alla är nämligen inte rasister som väljer att sympatisera med rasistiska partier. En del orkar bara inte tänka hela vägen.
Kategorier
Om att tänka hela vägen
