Igår lyssnade jag på Björn Wahlroos sommarprat från den 12:e augusti. Han och jag kan säkert hitta många områden där vi inte är överens, men två saker formulerade han – enligt mitt tycke – mitt i prick:
- Det saknas inte kapital för investeringar. Vad som saknas är investeringsvilja, vilja att ta risker och entreprenörer som vill investera.
Jag har sagt samma sak ganska länge, och en del av er blir naturligtvis upprörda (kanske främst de av er entreprenörer som INTE fått fram det kapital ni ansett er behöva), men det är inte nya investeringsfonder vi behöver i första hand. Vad en liten kommun som Arjeplog råder brist på är företagare som vill, vågar och kan driva sina verksamheter framåt och uppåt.
Kommunen startar inte företag. När människor ropar ”någon borde…” så handlar det ofta om att man ser en affärsmöjlighet eller en brist som man önska att något företag skulle åtgärda. Mera sällan vill man dock själv starta det där företaget – vilket är synd, för vem är bättre lämpad att driva igenom en idé än den som fick idén? Den där ”någon annan” träffar man sällan…
Det kommunala ansvaret blir därför ett annat: vi ska vara så lite byråkratiska som möjligt, vi ska behandla företagen i kommunen lika (och rättssäkert), vi ska försöka hjälpa nya företagare igång och vi ska försöka övertyga företagare och entreprenörer om att komma hit. Jag vill också väldigt gärna att vi försöker använda lokala företag. Kostnaden får inte bli orimlig – kom ihåg att kommunen ansvarar för AMP – Andra Människors Pengar, men det finns en del som vi behöver träna vidare på. Fortfarande.
Och kommunen ska jobba på med attraktiviteten. Arjeplog ska vara bra att bo i, för företagare och att besöka.
- Det är frestande att prata organisation när man inte kan eller vill lösa de större frågorna.
Björn tog exemplet EU där man just nu diskuterar parlamentets inflytande. Jag kan se exemplen på närmare håll. Nästan alltid när ett missnöje uppstår med hur en fråga drivs så kommer ropen om en annan organisering som ett brev på posten. ”Starta ett kommunalt bolag och lägg frågan där!”, ”lägg ner det där bolaget och flytta frågan till en kommunal avdelning!”, ”Starta en gemensam nämnd och låt nämnden ta över frågan och lösa den!” osv.
Att byta organisationsform löser sällan något. Man behöver diskutera sakfrågorna, slå fast vilka strategier man ska följa, skära eller utöka i personalstyrkan eller på andra sätt jobba strategiskt. Men ofta märker jag att när de strategiska frågorna kommer på tal så upplevs de som svåra, krångliga, hotfulla (?) osv. Och så vill man hellre prata organisationsform. Kanske känns det då som att man ”gör något”…
Ibland måste man ändå, till slut, slipa lite på organisationen. Av olika orsaker. Men låt oss slippa hamna där för att det andra är obekvämt.