Nästa vecka ska jag till Kommek-mässan i Malmö. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har bett mig komma och prata om vilket arbete och vilken utmaning vi håller på med, hur jag resonerar kring våra försök att testa lite okonventionella lösningar. Går befolkningsminskningarna att påverka? Hur förändras den kommunala ekonomin? Kan en fattig kommun bli framgångsrik?
Arjeplog har problem som vi måste se i vitögat. (Vi finns visserligen i ett land med ett fiffigt utjämningssystem mellan kommunerna och staten. Pengarna som de rika Stockholmskommunerna tvingas ge till de fattiga når dock inte fram till oss eftersom Stockholmsområdet är ett nollsummespel – vilket inte alltid är den bild som återges i media…)
De pengar vi får av staten för att vi ska klara av att hålla samma nivå på välfärden som andra kommuner räcker inte. Vi är inte riktigt rätt organiserade i våra verksamheter. Skolan har gått från 400 till knappt 240 elever sedan 2002. Andelen äldre har ökat. Då måste man hänga med så att man producerar precis den omsorg som just dessa skolelever och äldre behöver. Så rationellt som möjligt. Och ändå bra. Och komma ihåg att personalen är dyrare än lokalerna.
Det här är spännande. Och nödvändigt. Och förutom att se in i framtiden och driva fram förändringarna här, på plats i kommunen behöver vi tala om för andra vad vi ser. Ingen annan kommer att prata för vår räkning. Därför är det så viktigt att jag har fått förtroendet att vara Kommunförbundet Norrbottens ordförande, och ta med mig vårt perspektiv, bland de andras. Därför är det också så viktigt att jag får frågan om jag vill komma och berätta. I Almedalen. Och nu i Malmö.
Arjeplogs framtidsfrågor jobbar man inte bäst med i hörnrummet på Tingsbacka. Därför är jag inte alltid där heller.