Så var vi där igen. En händelse (skogsbränder) i ett land (Sverige) som genast används för att de olika partierna på riksnivå ska kasta skit på varann. Och hur är det, hejar media (konfliktälskarna) på eller inte?
Jag tänker inte ha några åsikter om hur bränder ska bekämpas, om vi ska ha egna brandflyg eller om militären får lov att ha semester när det brinner. Är det något som livet som ledare i en kommun har lärt mig så är det att media, sociala media eller köksbordsdiskussionerna sällan har ALLA fakta.
Men detta kastande av ansvarsfrågan, vem som gjorde vad och hur nån borde ha gjort… Ärligt talat så påminns jag främst om när vi var små och kom ihop oss om något och började hota varann med att ”då tar jag min storebror!” ”Jaha, men då tar jag min PAPPA”.
SLUTA
Det finns, enligt min bild, knappt en väljare som inte himlar med ögonen, uttrycker frustration över ”käbblet” eller som snart sagt alls orkar engagera sig i samhällsutvecklingen längre. Fast de flesta, innerst inne, vet att det är deras uppgift, inför valet. Det viktiga valet.
Som i mina ögon har för mycket inspel av galna, misstolkade uppgifter – sensationsjournalistiken ni vet. (T ex: Sverige är fullt av no-go-zoner! Nja vi har inte haft färre våldsbrott i landet sedan början av 1900-talet och de som begår dem kommer främst från socioekonomiskt svaga grupper – låt oss göra nåt åt det!)
Och som borde handla om att om vi tar in mindre pengar i skatt – t ex sänker skatten för höginkomsttagare – så blir det mindre pengar över till välfärdens kärna: skola, vård och omsorg. Och kanske lite om hur bra vi egentligen har det. I Sverige idag. (Och ja, naturligtvis finns det brister – politik handlar väl om att göra nåt åt det? Sakta men säkert.)