Hur skriver man en bloggtext om politikerhantverket utan att låta gnällig? Typ ”jamen ni fattar ju inte!”. När det inte, verkligen inte, är så man vill låta. För jag tänker att de är rätt många, de som faktiskt inte vet hur man gör, borde göra, försöker göra, vill göra.
Det är som med diplomati. Man kan inte stå i ett hörn och ropa elakheter till ”de andra”. Då får man liksom inte så mycket gjort.
Så många överenskommelser blir det inte. När man aldrig ger efter själv.
– Jamen du måste ju strida för det som är rätt! Skit i om du blir omtyckt, omvald, vald, man kan ju inte fundera så mycket på det när man vet vad man måste göra! Säger nån.
Sant. Man kan inte hela tiden fundera på hur populär man är. Eller hur populära de beslut som arbetas fram kommer att vara. Ibland ÄR det så att man har kunskap om fler pusselbitar än allmänheten har – eller vill sätta sig in i. Transparens i all ära, men alla orkar inte läsa alla rapporter, lyssna på alla experter, vända och vrida på alla frågor. En del vill att nån annan ska göra det. Åt dem.
Och en del vill bara tänka på sitt eget. Inte på helheten.
Men man strider inte för alla frågor ändå. För av 100 beslut så kan jag ärligt säga att 10 inte spelar nån större roll. Och 10 är så viktiga att jag skulle hellre lämna min post om de inte gick vägen. Och resten är viktiga i varierande grad. Ibland får man kompromissa helt enkelt. För vad vore man annars?
Man måste ta in andra synpunkter. Se att det större beslutet blev bättre.
Och ibland köper man sig arbetsro. Om vi vet att vi är på rätt väg, och ett annat parti kan tänka sig att stödja oss på vägen och det partiet har EN superviktig fråga som vi inte gillar, då måste man helt enkelt ställa sig frågan vad det kostar. Är det en av de där ideologiska frågorna för oss – då får vi tacka nej. Om inte – då kanske det är bättre att suga i sig eländet. För helhetens skull.
Det politiska hantverket är inte svart eller vitt. Det är schackrutigt. Som livet.
(Och varför kan vi i kommunerna samarbeta i de mest oheliga allianser fast det är omöjligt i riksdagen? Ja, svara på det! Jag tänker att om man har att välja på att få igenom NÅNTING av sin politik, eller sitta och titta på, då är ofta valet ganska enkelt. Eller borde vara.
)