Jo, jag vet. En irriterande, kanske till och med provocerande, fråga. Kostar barnen som är födda i Sverige pengar? Med ryggmärgen vill man ju säga nej. Mina barn är inte en kostnad. Mina barn är Sveriges framtid.
Men nog kan vi väl hålla två tankar i huvudet samtidigt?
Jo, dina och mina barn kostar och har kostat pengar. De börjar kosta redan i magen. MVC och sen BVC och föräldrautbildning och sen förskola…
(STOPP! Förskolan är ju inte gratis – Jag betalar ju för den! Eller? Nja…det som du betalar för förskolan täcker inte på långa vägar vad kommunen lägger ut i form av lokaler, uppvärmning, mat, personal osv för att förskolan ska funka. Inte på långa vägar. Även om jag vet att människor faktiskt tror det.)
…skola, gymnasium, kommunala sommarjobb…
(men STOPP igen! Mitt barn utför ett arbete – det kan väl inte kosta pengar? Jo. Vi avsätter en summa pengar till löner för feriearbeten varje år. Ungdomarna gör skillnad, och verksamheterna blir alla gånger bättre med dem än utan – men avsatte vi inte pengarna skulle inte jobben skapas.)
…universitetsutbildning, tandvård, sjukvård osv osv.
Tänk dig en kurva som förflyttar sig från minus till plus. Där börjar vi. På minus. Vid noll års ålder. Och nånstans vid 25-26-27-års-ålder börjar våra ungdomar ge tillbaka (och kurvan förflyttar sig över på plussidan) – men faktiskt inte förrän då. Sen ger de. Och ger. Precis som vi andra vuxna som betalar allehanda sorters skatt (kommunalskatt, landstingsskatt, statlig inkomstskatt, moms, bensinskatt, alkoholskatt osv). Och nånstans i pensionsåldern (jag kommer inte ihåg på rak arm exakt vid vilken ålder) så går vi ner på minus igen. Tidiga pensionsåren – inte så dyrt, inte så många vård- eller omsorgskrävande krämpor, sena pensionsåren – mycket pengar.
Så: ja – ditt barn kostar pengar. Och det är precis som det ska vara! Det är inte nåt fult. I Sverige har vi valt att ha det så. Att vi med hjälp av skattepengar jämnar ut förutsättningarna. Mellan partierna har vi olika åsikter om var gränserna ska gå. Jag gillar den offentliga (ofantliga 😄?) sektorn. Och värnar den. Andra gör inte det. Och det är helt ok. Att vi tycker olika. Särskilt om vi gör det utifrån samma bakgrundsfakta. Och inte en massa tro och köksbordsvetande.
Tänkte bara att ni ville veta.
(Och i det sammanhanget KAN man naturligtvis stoppa in resonemanget om vad en flykting som kommer till landet i halvvuxen eller vuxen ålder egentligen kostar. Egentligen…)