Fd. kommunalråd i Arjeplogs Kommun. Modererar samtal, räknar och utreder, leder processer, spanar på samtiden, skriver krönikor och tar styrelseuppdrag.
Om någon tog sig för att raljera en smula skulle någon säkert ta sig för pannan. Replik på Svenskt Näringslivs reaktion på vår debattartikel i Svenskan.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/svenskt-naringslivs-bild-en-annan-an-var_3852538.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140826
”I dag är de två mest omdebatterade näringslivsfrågorna Rut och sänkt krogmoms. Däremot är tystnaden nästan kompakt om förutsättningarna för energi-, skog-, verkstads- och gruvnäringen.”
Igår lyssnade jag på Björn Wahlroos sommarprat från den 12:e augusti. Han och jag kan säkert hitta många områden där vi inte är överens, men två saker formulerade han – enligt mitt tycke – mitt i prick:
Jag har sagt samma sak ganska länge, och en del av er blir naturligtvis upprörda (kanske främst de av er entreprenörer som INTE fått fram det kapital ni ansett er behöva), men det är inte nya investeringsfonder vi behöver i första hand. Vad en liten kommun som Arjeplog råder brist på är företagare som vill, vågar och kan driva sina verksamheter framåt och uppåt.
Kommunen startar inte företag. När människor ropar ”någon borde…” så handlar det ofta om att man ser en affärsmöjlighet eller en brist som man önska att något företag skulle åtgärda. Mera sällan vill man dock själv starta det där företaget – vilket är synd, för vem är bättre lämpad att driva igenom en idé än den som fick idén? Den där ”någon annan” träffar man sällan…
Det kommunala ansvaret blir därför ett annat: vi ska vara så lite byråkratiska som möjligt, vi ska behandla företagen i kommunen lika (och rättssäkert), vi ska försöka hjälpa nya företagare igång och vi ska försöka övertyga företagare och entreprenörer om att komma hit. Jag vill också väldigt gärna att vi försöker använda lokala företag. Kostnaden får inte bli orimlig – kom ihåg att kommunen ansvarar för AMP – Andra Människors Pengar, men det finns en del som vi behöver träna vidare på. Fortfarande.
Och kommunen ska jobba på med attraktiviteten. Arjeplog ska vara bra att bo i, för företagare och att besöka.
Björn tog exemplet EU där man just nu diskuterar parlamentets inflytande. Jag kan se exemplen på närmare håll. Nästan alltid när ett missnöje uppstår med hur en fråga drivs så kommer ropen om en annan organisering som ett brev på posten. ”Starta ett kommunalt bolag och lägg frågan där!”, ”lägg ner det där bolaget och flytta frågan till en kommunal avdelning!”, ”Starta en gemensam nämnd och låt nämnden ta över frågan och lösa den!” osv.
Att byta organisationsform löser sällan något. Man behöver diskutera sakfrågorna, slå fast vilka strategier man ska följa, skära eller utöka i personalstyrkan eller på andra sätt jobba strategiskt. Men ofta märker jag att när de strategiska frågorna kommer på tal så upplevs de som svåra, krångliga, hotfulla (?) osv. Och så vill man hellre prata organisationsform. Kanske känns det då som att man ”gör något”…
Ibland måste man ändå, till slut, slipa lite på organisationen. Av olika orsaker. Men låt oss slippa hamna där för att det andra är obekvämt.
Att Arjeplog är en av landets fattigaste kommuner är väl ingen kioskvältare. Det är ju det vi jobbar på att vända. Det går inte att bygga ut välfärden om man inte har gjort hemläxan och fått ordning på sin egen plånbok.
Därför kändes det ändå rätt bra igår när Derk de Beer, ekonom på Sveriges Kommuner och Landsting, på en direkt fråga om hur det kommer att gå för Arjeplog (och nej, det var inte jag som ställde den utan en kille från Dagens Samhälle) svarade ungefär så här ”det kommer att gå bra, de har insett vad de behöver jobba med och de jobbar på – värre är det för de kommuner som blundar för problemen”
Och här var det meningen att jag skulle infoga en bild som visar vår placering i landet… Om jag lyckas, och det lär ju märkas så tror jag att jag hoppar kråka längs Baltzarsgatan i Malmö. Får väl bara hoppas att det inte skapar stora avtryck i den politiska debatten…
Idag är jag med och skriver om ett land som faller sönder när småkommunerna tvingas skära ner.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/3835626.svd
I mitten på veckan ska jag – inbjuden av SKL (Sveriges kommuner och Landsting) till Kommek-mässan i Malmö – prata om den här kommunens utmaningar i en krympande ekonomi.
Bland det viktigaste jag gör är att prata om och visa hur vi har det i Arjeplog. Vem ska annars göra det? Någon i Stockholm?
Ha ha.
Jo, vi har gjort en del. Med de resurser vi haft. Och det finns en hel del kvar att göra. Och förutsättningarna ökar när vi nu hittar en stadga i ekonomin.
Vi har byggt ut förskolan med en avdelning till.
Vi har byggt ett nytt fjärrvärmeverk, i sista stund om du frågar mig, för det gamla höll verkligen på att rasa ihop.
Vi har skapat utrymme för en utvecklingsavdelning – som har fått fart på en hel del projekt (LoNa-pengar som sprids över kommunen, den nya profilen för kommunen, en spännande skiss på ett designprogram, hemsidan har kommit i ordning, vi har fått fart på vår kommunikation, Byautvecklingsprojektet som gjorde att vi fick pris som årets kommun osv)
Äldreomsorgen kommer att se annorlunda ut – det jobbet har bara startat. I vilka lokaler vi ska vara vet vi inte riktigt än, men att vi behöver ta hand om våra resurser bättre – därför att vi vill att alla ska kunna känna sig trygga på ålderns höst. Och behoven ser lite olika ut.
Bostadsstiftelsen gör allt bättre resultat. Inte tillräckligt bra än, men med bl a de energibesparande åtgärder vi gjort och en del annat där t ex hyressättningen får en tydligare struktur så kommer vi att lyckas. Det har hänt mycket i stiftelsen de senaste åren!
Det finns några saker vi inte har levererat än. Kulturskolan är inte på plats, än. De där fina, strandnära (eller i andra bra lägen) tomterna saknar vi ännu (det är kostsamt och lite av ett risktagande men det SKA gå).
Men från företagen får vi allt bättre betyg. Jag är inte nöjd, dialogen kan bli ännu bättre och vi kan göra mer för att gynna företagen på orten (och ändå tänka på att vi hela tiden hanterar Andra Människors Pengar och därför har ett stort kostnadsbegränsningsansvar).
Vi har nyss tagit beslut om bredbandsutbyggnader – vi ska lägga mer fiber ut mot byarna för att möjliggöra bättre kommunikationer, och det ska vi sen fortsätta med.
Men jag kan också tycka att jag har ett stort ansvar för att lämna efter mig en trygg organisation som vågar fatta beslut och som vågar säga emot när de tycker att jag och andra politiker har fel. Jag ska inte säga att det ligger mig varmast om hjärtat (för det är många saker som finns där), men det är grundförutsättningen för att Arjeplog som organisation ska kunna jobba riktigt bra med Arjeplog som kommun.
Jag läser ett och annat facebook- och även twitterinlägg. Och konstaterar att tonen hårdnar. Ord som ”idioter”, ”lögnare” osv. Visst kan jag också känna att jag blir provocerad av vad andra skriver och att jag lätt skulle kunna tvåla till någon. Men jag har lovat mig själv två saker som jag oftast håller:
1. Jag skriver och pratar om mig själv om mitt parti och om vad jag (och vi) vill och gör. Jag ger mig inte på andra för att försöka sabla ner dem. Någon gång har jag försökt komma med fakta när jag tycker att något framställs väldigt ensidigt vinklat. (Det brukar i slutänden sällan bli bättre)
2.Detsamma gäller anställda i kommunen. Våra anställda har inte betalt för att behöva schavottera i media om något gått på tok. Det är mitt jobb.
Så just idag (och igår och dagen före det) sitter jag på händerna. Jag. Håller. I. Mig.
Och så funderar jag på det tekniska med bloggeriet. Jag är övertygad om att man kan lägga in bilder i sin blogg. Jag har bara inte kommit på HUR man gör. Än.
Nästa vecka ska jag till Kommek-mässan i Malmö. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har bett mig komma och prata om vilket arbete och vilken utmaning vi håller på med, hur jag resonerar kring våra försök att testa lite okonventionella lösningar. Går befolkningsminskningarna att påverka? Hur förändras den kommunala ekonomin? Kan en fattig kommun bli framgångsrik?
Arjeplog har problem som vi måste se i vitögat. (Vi finns visserligen i ett land med ett fiffigt utjämningssystem mellan kommunerna och staten. Pengarna som de rika Stockholmskommunerna tvingas ge till de fattiga når dock inte fram till oss eftersom Stockholmsområdet är ett nollsummespel – vilket inte alltid är den bild som återges i media…)
De pengar vi får av staten för att vi ska klara av att hålla samma nivå på välfärden som andra kommuner räcker inte. Vi är inte riktigt rätt organiserade i våra verksamheter. Skolan har gått från 400 till knappt 240 elever sedan 2002. Andelen äldre har ökat. Då måste man hänga med så att man producerar precis den omsorg som just dessa skolelever och äldre behöver. Så rationellt som möjligt. Och ändå bra. Och komma ihåg att personalen är dyrare än lokalerna.
Det här är spännande. Och nödvändigt. Och förutom att se in i framtiden och driva fram förändringarna här, på plats i kommunen behöver vi tala om för andra vad vi ser. Ingen annan kommer att prata för vår räkning. Därför är det så viktigt att jag har fått förtroendet att vara Kommunförbundet Norrbottens ordförande, och ta med mig vårt perspektiv, bland de andras. Därför är det också så viktigt att jag får frågan om jag vill komma och berätta. I Almedalen. Och nu i Malmö.
Arjeplogs framtidsfrågor jobbar man inte bäst med i hörnrummet på Tingsbacka. Därför är jag inte alltid där heller.
Den här kommunen behöver fler innevånare. Det, eller att vi i Sverige förändrar sättet att hjälpas åt så att alla kommuner kan drivas. Våra intäkter, det som vi betalar skola, vård och omsorg och de gator och vägar som vi är ansvariga för, kommer från skatt som den som är skriven i kommunen betalar – och nästan lika mycket från staten i statsbidrag.
Skattesystemet i Sverige är finurligt. Vi utjämnar intäkterna mellan kommunerna (och med hjälp från staten) utifrån vilka kostnader vi borde ha. Men alla dessa är framräknade PER INVÅNARE, vilket innebär att när antalet invånare blir för litet så blir det tufft att få ihop det. Minst sagt.
Jag tror inte på att slå ihop en ytstor kommun med en annan ytstor kommun eller en fattig kommun med en fattig kommun. Det blir inte bättre eller enklare. Den minskade administration som skulle kunna bli resultatet kan vi skapa ändå.
Kraven på oss som kommun kräver mitt fokus i tre synvinklar:
– attraktivitet och utveckling
– ordning och reda i ekonomin
– den nationella rösten
Jag skulle kunna fylla mina dagar med dagliga beslut och problem som behöver lösas. Men kommunen behöver att jag jobbar med de här tre punkterna också. Av tre olika anledningar. Och den som läser min blogg kommer att se att jag kommer tillbaka till detta. På olika sätt och från olika håll.